Många skriver och frågar vad som händer med min pappa, så tänkte sammanfatta en kort historia om vad som händer i våra liv just nu!

Onsdag den 8maj åkte pappa in med ambulans pga han tog sig inte upp ur sängen. Han har haft Parkinsons sjukdom i nu 16 år och han var väldigt stel den morgonen. Han fick komma till neurologen där dom gjorde alla möjliga tester!

På fredag den 10 maj hittade dom att han hade haft en hjärtinfarkt, när och var vet dom inte. Pappa säger själv han inte kännt av något så det har troligtvis varit en tyst hjärtinfarkt. 

 

Lördag den 11 maj fick pappa besök under dagen, allt var bra och han var uppe och gick. När jag kom dit på kvällen var han sängliggandes, jag frågade vad som händer och sker och dom säger han har hög feber och lunginflammation i vänster lunga. Dagen efter kommer jag dit på dagen, han är fortfarande sängliggandes och har dessutom fått byta till ett eget rum, åker hem några timmar och kommer sen tillbaka på kvällen då han sitter uppe och äter själv. Då kändes det bra!! 

I måndags, 13 maj, hittar dom att han har lunginflammation i båda lungorna och får syrgas mest hela tiden. Ändå pigg men sängliggandes. Han pratar och skrattar, men vi får mata och hjälpa med praktiska saker. 
När jag kommer dagen efter så flyttas han till Infektionskliniken, i och med hans lunginflammation. Fortfarande sängliggandes och läget ser lite sämre ut, han måste ha syrgas hela tiden och även en annan mask varannan timme. 

Onsdag, 15 maj, är en dålig dag för pappa. Han är inte sig själv, infektionerna gör så han blir vimsig. Enligt han själv är han på scandic hotell osv. Jag märker att han blivit sämre, jag åker hem ett tag och senare kommer jag och Sandra dit då jag ser att läget inte är bra så jag stannar kvar när Sandra åkte. Får reda på att han ska ha vak under natten och jag bestämde mig för att vaka där också. Felicia kom förbi som stöd ett tag och mamma, Ella och Olle kom också förbi ett tag. 

Halv 3, natten till torsdag vaknade jag upp av orden "vi måste skynda oss till Iva, hans tillstånd har försämrats", yrvaken, illamående och helt förstörd skyndar vi oss genom sjukhuset till intensivvårdsavdelningen där han fick en annan andningsmask, som "pushar" in luft. Vid kvart över 3 får jag prata med läkare som berättar att läget är kritiskt, han är allvarligt sjuk! Jag går runt i hela sjukhuset, gråter och försöker få tag i folk. Klockan är närmare 4, jag förstår att alla ligger och sover men jag kände mig så fruktansvärt ensam och hjälplös

 

Jag gick tillbaka till IVA där jag får prata med pappa, han är då inte kontaktbar.  Vid 5 tiden på morgonen går jag in i anhörigrummet och sover. Vaknar vid 7 och läget är samma. Kvart i 11 sätter dom in respirator på honom, han andas inte längre själv utan maskinen gör det. Fick besök av vänner och familj och vid 15.00 fick vi komma in till honom igen. Så mycket sladdar.. Vid 17 åkte jag hem, efter ungefär 2 timmars sömn sen 06.00 dagen innan och har nu fått sovit och fått i mig mat. Nu får vi hoppas på det bästa <3

 

Jag vet inte vad jag hade gjort utan stödet runtomkring mig, ni är underbara! Stort tack till Sandra, Felicia, Matilda,Sara och Maria. Även tack till er andra och släkten osv. Det går inte ens att tänka sig in i en sån här situation, jag förstår knappt vad som händer. Det är ju faktikst min pappa... <3