Idag vid 12 tiden tog dom bort pappas respirator! Han andas nu själv och är vaken. 

Han sa sina första ord till mig, "Madelene, hjälp mig", jag berättade lugnt och sansat vad som hänt och en tår föll ner från hans kind. Han sa "Förlåt mig att detta hände"! Han berättade även att han hade ont i kroppen..

 

Han ska bli förflyttad idag till Infektion igen, det måste vara ett bra tecken på att han är stabil! Jag är fortfarande i chock.

När jag skulle gå ville jag bara sätta mej ner och grina, när jag berättade att jag skulle gå sa han "Nej Madelene, lämna mig inte". Men vi behövde lämna salen, dom skulle göra något innan han skulle bli förflyttad. 
Jag pussade på hans panna och sa jag älskar dig och gick sedan därifrån. Detta känns så sjukt, min pappa andas utan maskin nu, han kommer klara detta!!