Jadu, vad ska jag skriva här då?
Klart jag haft små förälskelser här och där när jag var yngre.
Var tsm med många killar samtidigt osv.
Men min RIKTIGA första kärlek var Paolo.

Vi blev tsm den 14 november-09 och jag var så glad.
Jag hade sett honom på stan ett antal gånger och även sett honom på Mariehem några gånger.
Jag blev alltid nervös när jag såg honom, men jag hade aldrig snackat med honom.

Vi fick kontakt och jag blev chockad, ofta han visste vem jag var?
Vi fortsatte snacka och bestämde oss för att festa tsm.
Är riktigt glad att jag for dit den kvällen, vi satt och pratade i flera timmar.

Vi fortsatte umgås och tillslut bestämde vi oss för att det ska bli vi :)
har nog aldrig varit så glad. Hela jag lyste upp och jag kände mig som en helt ny människa.

Vårat förhållande har väl inte varit röda rosor hela tiden.
Men konstigt nog så har vi alltid hittat tillbaka till varandra.

I sommras åkte jag till Turkiet med en vän och några dagar innan hade vi gjort slut.
Jag ville inte åka när det var så som det var mellan oss. Jag visste inte om jag kom hem till kaos eller till min "pojkvän". Det visade sig att den veckan var bra för oss båda. Vi fick tänka och vi insåg snabbt att vi saknade varandra.

Jag och han åkte även till Ungern tillsammans i sommras.
Även då hade vi gjort slut några dagar innan men vi bestämde oss för att åka.
Vi åkte och det var det bästa valet jag gjort!

Jag älskar min Paolo och kommer alltid göra de!





14/11-09.
Dagen då det blev vi.
Dagen då mitt liv förändrades.
Dagen jag aldrig kommer glömma.