22 november

ligger nu i sängen med två stycken täcken på mig men fryser ändå.. tror jag börjar bli sjuk!
åkte till skolan idag som jag inte varit på i nästan en månad..
kändes bra faktiskt, men hur ska jag klara av att plugga upp detta själv?

det börjar se ljust ut nu, soc har godkänt lägenhet så hoppas på att de ringer så snart som möjligt..
med små steg går terapin frammåt oxå, men det är något som saknas ändå..
tyvärr går inte det att fixa genom ett telefonsamtal eller terapi, det är helt enkelt tiden som får avgöra detta.

jag känner mig tom.
är orolig hela tiden och jag sover dåligt.
fan vad jag hatar detta alltså.
just nu vill jag bara spola tillbaka tiden då jag inte behövde ha dessa problem.

när en sak går bra, går tre andra saker dåliga.
jag vill kunna hitta tillbaka till mig själv, det vill jag verkligen.

att behöva höra det på det sättet gör ont..
trodde aldrig det skulle hända! jag tyckte vi hade något speciellt, något som ingen annan har.

jag vill inte insé, jag vill inte förstå.
jag vill inte gå vidare, jag vill inte släppa dig.

fuck it, pallar inte skriva mer..
ska fortsätta se oth nu..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0