kom nyligen hem från möte med en psykolog.

egentligen min "psykolog" inom äthjälpen, men eftersom hon är psykolog så utnyttjade jag möjligheten att prata med henne.

hon började ställa frågor som kändes känsliga.. vissa frågor hade jag inga svar.

det är andra gången i mitt liv jag pratar med en psykolog.

jag började gråta, jag fick panik..

hon fick mig tänka efter en hel del, att inse vissa saker men att du oxå måste inse vissa saker.

min kropp är överkörd. jag behöver just nu ta itu med mig själv.

jag har funderat och funderat nu under dagen och kommit fram till , varför ska jag gå kvar i skolan?

jag går kvar i skolan pga studenten. jag har alltid velat ta studenten.

jag tänkte på det innan när jag var på väg in till stan att ja har inte förtjänat att ta studenten.

jag går ett program jag hatar, jag hatar min klass över allt annat, jag skiter i skolämnena osvosv.

min psykolog hjälpte mig med det oxå. jag fick bra tips och nu är det ännu ett jobbigt beslut jag måste ta.

ialafall så kommer denna vecka vara riktigt tung.

kommer ta upp mobilen och vilja skriva, kommer kolla ifall du är inne på fb och vilja skriva.

men jag ska försöka hålla mig. jag gör det bara värre genom att vara jobbig.

jag har så mycket jag vill skriva egentligen, men just nu får jag inte ut något.

jag måste fixa till mig lite och ska fara in till stan.