no woman no cry

jag orkar inte de här asså..
jag vet knappt vem jag själv är längre..
allt går bara sämre och sämre för mig.
jag trivs ingentstans, jag har beslutsångest , jag har inga pengar..
mitt liv ska infinna sig i dina armar tills vi blir gamla.
men det ser inte ut som att vi kommer längre än såhär.

jag vill ha min pappa tillbaka, min pappa som alltid fanns där för mig.
min pappa som hade humor, han jag litade på, han jag kunde krama när jag var ledsen..
nu är det inte längre jag som behöver hans hjälp, det är han som behöver min..

vet inte vars jag ska ta vägen, vet inte va jag ska ta mig till längre..


<3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0